Jag har precis läst en blogg om en tjej som är 23 år och bor i Spanien. Hon är svenska men har rest en del i sitt liv men nu bor hon i Spanien tillsammans med sin 8-åriga dotter och 3 åriga son. Vilket annorlunda liv hon måste ha levt jämfört med mig själv? När jag var 15 år gick jag på högstadiet och hade fullt upp med att vara kär och träffa vännerna. Inte hade jag väl ens en tanke på att jag skulle ha sex med någon... Det hade jag inte förrän jag var 16 år. Denna tjej blev gravid när hon var 14 år, herregud, då är man ju bara ett barn. =( Som jag har förstått det finns det ingen pappa till varken det ena eller det andra barnet med i bilden, men vad det jag. Jag bara funderar på vilka öden en del människor har varit med om /kommer att vara med om. Jag har under nästan hela mitt liv ägnat mig åt att utbilda mig till det ena med det andra. Idag är jag 27 år och har gått en lärarutbildning under ca 5 år och har äntligen fått mitt första tillsvidare jobb med en hyfsad lön för att vara lärare. Jag är 27 år, ogift, har inga barn men ändå är jag så lycklig. Är det barn och giftemål som är det viktiga här i livet? Ja jag vet inte vad jag ska svara på det. Det borde ju inte vara det egentligen men i min värld betyder både barn och giftemål så mycket. Jag längtar tills den dagen C går ner på knä och friar till mig. Jag vet inte alls när det kommer att hända men jag hoppas ATT det händer. Givetvis har vi pratat om det och vi vill gifta oss men jag har sagt klart och tydligt att jag är inte den som kommer att fria utan det får han göra. =) Han säger att det finns med i hans planer men han kan inte tala om när det sker, bara ATT det kommer att ske när jag minst anar det. Hihi. Ikväll kanske? =)

Jag längtar också tills den dagen jag får ett + på stickan, den dagen vet jag inte heller när den kommer och det är ju så med livet att det inte alltid blir som vi har tänkt oss. Vi får vara lyckliga för att vi har hälsan i behåll och har råd att leva och må bra. Ta vara på varandra och inte sakna allt annat.

"Du ska inte sörja det du saknar utan glädjas åt det du har".

Jag tror att jag måste börja tänka mer efter det citatet för jag tycker att det är så bra. Vi människor tänker ofta på saker som vi vill ha, men egentligen är det ju inte sakerna i sig som gör oss lyckliga. Eller? Vi ska glädjas åt det vi har istället för att sörja det vi saknar. Det är helt rätt och det tänker jag tänka på mer nu framöver. Jag tror att jag behöver det...

 

Nu ska jag snart köra och hämta C i Ekängen. Jag har varit hemma själv ikväll och städat, pluggat, diskat, tränat och kollat på TV. Jag har fått en hel del gjort och det ska bli sååå skönt att bara lägga mig i sängen om nån timme och sova så länge jag vill, det behöver jag.

Natti