I lördags hade vi dop för Oliver och det gick så bra. Oliver skötte sig under hela ceremonin, han sov igenom den. Haha. Anna min svägerska höll honom och det gick så himla bra så nu är den biten också avklarad. Nästa projekt blir 1-års kalas men det dröjer lite. ;) Hela släkten från Skåne hade tagit sig upp till oss och det tackar jag så otroligt mycket för. Det betydde mycket att kusinen körde upp bara för att delta på dopet i någon timme för att sen köra vidare till Skara. <3 Dopnatten sov Oliver 21-06. Gissa om han var slutkörd. Haha.

 

Jag mår betydligt bättre och jag kämpar mig igenom vissa dagar som är jobbigare än andra. Ibland kan kag fortfarande känna att det är jobbigt att umgås med min egen son, och det känns tufft att känna så men det är precis så det känns ibland. Jag har varit mamma åt honom i 9 veckor och det är egentligen inte så lång tid. Jag har varit nere på botten men jag ska ta mig ända upp till toppen. Det har jag bestämt. 

 

Jag har knappt tid till att blogga längre. Mammarollen har tagit all min tid. En omställning som har varit jobbig som alla förstått. Man kan inte föreställa sig hur det är att skaffa barn... Det är lika bra att gå in i det med en öppen bok och skriva i den under tiden. Jag gjorde misstaget att fylla boken innan Oliver kom. Min fantasi kraschade med verkligheten. :( Men nu är det nya tag och en ny verklighet. 

 

Oliver är den finaste bebisen på jorden. Mammas fisgris. <3