Dödstrött.
Jag har också mått dåligt över att jag inte fått sova och ibland har jag inte trott att jag ska orka, man blir ju så totalt knäckt! Sedan har jag bara varit tvungen att ta mig igenom dagarna ändå och tack och lov har maken skött allt vad gäller mat, städ etc. så jag har bara kunnat ligga framför TV:n och slöa när inte Mini krävt min uppmärksamhet.
Sedan har det kommit någon natt med några timmars sammanhängande sömn och då har jag hämtat mig igen. Läste förresten någonstans att när man ammar tillgodogör sig kroppen de sömntimmar man får bättre än annars. Kan vara skönt att veta, även om det inte alltid känns så.
Nu är min skrutta drygt två månader och de bra nätterna är faktiskt fler än de dåliga. i natt har hon sovit mellan 21.30-06.00! Förhoppningsvis blir det så för dig också och då blir det betydligt lättare att klara av dagarna.
Mitt "tips" är nog att försöka strunta i disk och städ etc. (om du inte känner att det faktiskt är skönt att få göra något annat än ta hand om bebis hela tiden). Sedan att försöka få avlastning när det finns möjlighet. Jag säger rakt ut till min man ibland att nu får du ta henne för jag orkar inte mer just nu. Lite egen tid ibland har varit väldigt mycket värt för mig.
Förlåt för mitt superlånga inlägg, men jag känner verkligen igen mig…
Kram och stort lycka till – du klarar det!